Mötet
Nu på fm har jag varit på möte med juristen, när jag tänker på en jurist så föreställer jag mig en "perfekt" stel människa i kostym...typ... Här va det inte alls så, det va skjorta och jeans och han va sprallig o häftig men ändå ärlig...Han tycker man ska skratta och det gjorde vi verkligen.
Och kontoret ska vi inte prata om, stort/avlångt med världens biffigaste kontors möbel och mitt i rummet ett stort gammaldags matsalsbord med gamla antika stolar, massa på väggarna. Riktigt maffigt...och dyrt.
Han sa så mycket bra saker och det blev även en hel del annat prat, men som han sa: väck inte råttan, jag har redan ensam vårdnad så som vi lever nu. Det är mig Leo står skriven hos, det är jag som har honom 24/7. Vill jag flytta till ex Sörping så behöver inte jag ha Tommies godkännande eftersom han själv dragit 20 mil härifrån och då kan jag sticka 20mil åt andra hållet.
Han typ bara skaka på huvudet åt tommie: han behöver hjälp(med tanke på alkohol o allt) men han tycker det är jätte bra att jag fortfarande har kontakt med Leos farmor o farfar så Leo kan få en förebild i sin farfar istället för sin pappa. Dock så vet jag inte hur länge till hans farfar kan va en förebild då han är sjuk. Men dem finns där iaf...Det gör inte Leos pappa...
Sen förstod han mig att det är tufft att va ensamstående mamma, man gör allt för sitt barn, trygghet, städar, diskar, tvättar...Och därimellan försvinner jag...alltså Carro...
Han sa åt mig att jag måste leva mitt liv, inte vara mamma. Man kan hitta på så mkt bara att jag måste göra det...
Hur lätt är det? Jag kan inte skaffa barnvakt då o då, det finns ingen. Hans morfar bor nära men han har väl haft Leo 2 helger på det här året och vad är det? Ser andra som skriver att barnen är där o där och dem ska göra det o det....
Jag älskar min son över allt annat men vi går varandra på nerverna, vi får aldrig sakna varandra. Jag behöver ladda batterierna, kunna slappna av och slippa tänka på allt. När får jag göra det?
Och vad skulle jag hitta på? Jag har ju inga vänner...Jag har Sofia och hon betyder ALLT för mig, det finns ingen bättre...snällare människa än henne. Ni anar inte hur mycket hon har ställt upp för mig detta år, herregud jag fick bo där i 3 VECKOR plus att jag varit där titt som tätt innan och efter med innan jag fick eget boende här i stan. Jag vill verkligen inte förlora henne MEN, det räcker väl inte med en vän i livet....
Jag är 25år och har en vän :/ Förstår ni att jag är trött på mitt liv... Vadå ensam varg lixom.
jag pratar med många vänner men vi träffas aldrig...
Som juristen sa, jag måste få tillbaka självförtoendet.....
Varför kan inte jag få ha som alla andra....dem har föräldrar som hör av sig o säger: Kan jag/vi få ha barnen då o då. Dem erbjuder sig att ha sina barnbarn....Nu bor ju min mamma i Jämtland så liiite svårt för henne att ta Leo nån gång ibland ;)
Nej, nu blev det mkt negativt här men va tvungen att få ur mig allt...
Nu blir det att städa lite innan jag ska hämta skrutt ungen....
Puss
Och kontoret ska vi inte prata om, stort/avlångt med världens biffigaste kontors möbel och mitt i rummet ett stort gammaldags matsalsbord med gamla antika stolar, massa på väggarna. Riktigt maffigt...och dyrt.
Han sa så mycket bra saker och det blev även en hel del annat prat, men som han sa: väck inte råttan, jag har redan ensam vårdnad så som vi lever nu. Det är mig Leo står skriven hos, det är jag som har honom 24/7. Vill jag flytta till ex Sörping så behöver inte jag ha Tommies godkännande eftersom han själv dragit 20 mil härifrån och då kan jag sticka 20mil åt andra hållet.
Han typ bara skaka på huvudet åt tommie: han behöver hjälp(med tanke på alkohol o allt) men han tycker det är jätte bra att jag fortfarande har kontakt med Leos farmor o farfar så Leo kan få en förebild i sin farfar istället för sin pappa. Dock så vet jag inte hur länge till hans farfar kan va en förebild då han är sjuk. Men dem finns där iaf...Det gör inte Leos pappa...
Sen förstod han mig att det är tufft att va ensamstående mamma, man gör allt för sitt barn, trygghet, städar, diskar, tvättar...Och därimellan försvinner jag...alltså Carro...
Han sa åt mig att jag måste leva mitt liv, inte vara mamma. Man kan hitta på så mkt bara att jag måste göra det...
Hur lätt är det? Jag kan inte skaffa barnvakt då o då, det finns ingen. Hans morfar bor nära men han har väl haft Leo 2 helger på det här året och vad är det? Ser andra som skriver att barnen är där o där och dem ska göra det o det....
Jag älskar min son över allt annat men vi går varandra på nerverna, vi får aldrig sakna varandra. Jag behöver ladda batterierna, kunna slappna av och slippa tänka på allt. När får jag göra det?
Och vad skulle jag hitta på? Jag har ju inga vänner...Jag har Sofia och hon betyder ALLT för mig, det finns ingen bättre...snällare människa än henne. Ni anar inte hur mycket hon har ställt upp för mig detta år, herregud jag fick bo där i 3 VECKOR plus att jag varit där titt som tätt innan och efter med innan jag fick eget boende här i stan. Jag vill verkligen inte förlora henne MEN, det räcker väl inte med en vän i livet....
Jag är 25år och har en vän :/ Förstår ni att jag är trött på mitt liv... Vadå ensam varg lixom.
jag pratar med många vänner men vi träffas aldrig...
Som juristen sa, jag måste få tillbaka självförtoendet.....
Varför kan inte jag få ha som alla andra....dem har föräldrar som hör av sig o säger: Kan jag/vi få ha barnen då o då. Dem erbjuder sig att ha sina barnbarn....Nu bor ju min mamma i Jämtland så liiite svårt för henne att ta Leo nån gång ibland ;)
Nej, nu blev det mkt negativt här men va tvungen att få ur mig allt...
Nu blir det att städa lite innan jag ska hämta skrutt ungen....
Puss
Kommentarer
Trackback
