Mitt liv
Jag har ännu en gång bytt lösen på bloggen för det jag vill skriva nu är väldigt privat, det blir som en riktig dagbok och jag vill inte dela det med vem som helst. Så ni som läser: ni är speciella ;)
Idag va jag o hämta Leo nu vid 15 och han blev jätte sur och ville inte följa med. Först lämna vi hans cykel där för den ville han inte han, sen vände han och jag gick före men fick gå tillbaka o hämta L sen.
Bar honom en bit men eftersom jag drog cykeln samtidigt så tappa jag taget om Leo. Han tjata o skrev o tjöt om att han ville att jag skulle bära. Jag sa åt honom 2-3 gånger att sluta och sen bara gick jag.
Bar honom en bit men eftersom jag drog cykeln samtidigt så tappa jag taget om Leo. Han tjata o skrev o tjöt om att han ville att jag skulle bära. Jag sa åt honom 2-3 gånger att sluta och sen bara gick jag.
Som tur va så följde han efter hela vägen hem istället för att sticka åt ett annat håll. Men han tjata o tjöt hela jävla vägen hem och en gång stanna han till och plocka upp ett äpple.
Jag försod vad han skulle göra så skulle precis sätta upp armen o skydda ansiktet men ung fan träffa mig rakt på näsan iaf(där glasögonen går över) Och jag börja gråta!! :/ Men hallååå, vad är det med mig? Börja gråta för en sån sak.
Jag försod vad han skulle göra så skulle precis sätta upp armen o skydda ansiktet men ung fan träffa mig rakt på näsan iaf(där glasögonen går över) Och jag börja gråta!! :/ Men hallååå, vad är det med mig? Börja gråta för en sån sak.
Kommer hem och då får han gå in på rummet, han fortsätter ändå o tjata där inne att jag ska bara och sen börja han kasta sina leksaker på dörren. Och det gamla vanliga : AAAAAAHHHHH(ja sofia, du vet hur han kan låta)
Jag sätter mig i fåtöljen och då bara släpper allt, börjar stor tjuta och jag bryr mig inte ett dugg om att Leo ser mig, det behövde bara komma ut.
Satt o tänkte på att jag måste bara skriva till nån, jag orkar inte med detta mer. Men vem fan ska man skriva till :/
Jag sätter mig i fåtöljen och då bara släpper allt, börjar stor tjuta och jag bryr mig inte ett dugg om att Leo ser mig, det behövde bara komma ut.
Satt o tänkte på att jag måste bara skriva till nån, jag orkar inte med detta mer. Men vem fan ska man skriva till :/
Gick in hit till datorn och då hör jag Leo på sitt rum: din jävel och sen står han o skrattar. Han tycker verkligen det är roligt att reta upp sin mamma. Njuter han av det?
Nu vet jag inte vad han pysslar med, låter som han river hela lägenheten men jag orkar inte gå o kolla.
Börjar mitt psyke ta slut? Varför är jag en sån värdelös mamma som inte kan ta sig an sin sons trots?
Varför kan inte jag arbeta med att få bort trotsen?
Varför kan inte jag få ha ett lugnt och snällt barn som alla andra har? Varför ska min unge va så här?
Hans pappa har ju nått(diagnos vet vi ej) Kan det va nåt som Leo ärvt? För hans pappa va väl typ likadan när han va yngre.
Hur ska jag göra? Hur får jag honom lugn? Hur får jag honom sluta säga fula ord och svära?
Hur ska jag få honom att lyssna på mig?
Varför kan inte jag arbeta med att få bort trotsen?
Varför kan inte jag få ha ett lugnt och snällt barn som alla andra har? Varför ska min unge va så här?
Hans pappa har ju nått(diagnos vet vi ej) Kan det va nåt som Leo ärvt? För hans pappa va väl typ likadan när han va yngre.
Hur ska jag göra? Hur får jag honom lugn? Hur får jag honom sluta säga fula ord och svära?
Hur ska jag få honom att lyssna på mig?
Känner mig taskig som skriver detta om Leo men just nu så känns allt så jävla pissigt.
Ta mig inte fel, jag älskar min unge över allt annat men just nu orkar jag inte med detta. Och vi är ju aldrig ifrån varandra, jag får aldrig egentid...samla energi. Ta hand om mig själv.
Tröstätit har jag gjort ibland och det börjar väl märkas, känner mig super fet ungefär....
Ta mig inte fel, jag älskar min unge över allt annat men just nu orkar jag inte med detta. Och vi är ju aldrig ifrån varandra, jag får aldrig egentid...samla energi. Ta hand om mig själv.
Tröstätit har jag gjort ibland och det börjar väl märkas, känner mig super fet ungefär....
Alla säger att dem har sina ljusa stunder och det är ju tur det men min unge har mer mörka sidor än ljusa!!!
Nae, nu ska jag gå o se vad han har gjort och sen ta tag i disken!
Hej då!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Lilla gumman!
Tycker du ska försöka få hjälp med en stödfamilj!
det är inget negativt, och dem tar intedin son ifrån dig!
det skulle göra erbåda gott!=)
Postat av: sofia
det är inte lätt gumman :( har ju två där hemma som oxå är inne i detta o hänt många gånger att man fått stänga in sig i rummet. minns perioden då dem skrek från dagis o hem nu skriker dom inte så ofta men rymmer ist o de känns inte kul heller.. får väll hoppas de blir bra till dom börjar skolan iaf . men som sagt så kanske ni behöver vara ifrån varann lite puss
Trackback
