anglasyster

Idag är det 8år sen Cissis begravning va...Shit vad åren går. Några minnen har man men många svarta luckor och ännu mer svarta luckor från dödsdagen.

Kommer ihåg att grannen hjälp mig att sy in en blå klänning åt mig som jag skulle ha på begravningen och när jag o mamma va hos henne så tyckte jag klänningen satt bra o så. Men när jag tog på mig klänningen den dagen så va jag absolut inte nöjd.
Till och med mamma såg på mig att jag vantrivdes i klänningen så blev att byta, tur att jag hade kvar kusinens vita sommriga klänning. 
Vi kom ju dit tidigare och va där när dem ställde i ordning blommorna och sen satt jag o brorsan(tror jag det va) på bänken precis vid ingången till kyrkan och då kommer bilen....och ut tar dem en jätte fin vacker vit kista och det va så man tappa andan...Så hemskt att behöva uppleva en sån sak..Dem rulla förbi precis bredvid oss o in i kyrkan.

Vi sitter längst fram, bredvid kistan...mamma o papoa o syskon o kusiner o allt vet vad. På andra sidan sitter morbror o mormor o fler folk(vilka kommer jag ej ihåg)
Kommer ihåg att alla i kyrkan börja gråta när dem spela Det vackraste med Cecilia Vennersten...Cissis sång... Ser att morbror o mormor gråter och ser man andra gråta så gråter man själv, även om man vill vara stark. Bredvid mig sitter D och Melvin, han va så lugn o snäll i kyrkan.
Jobbigast va när vi skulle gå fram o lägga blommorna på kistan, då grät jag som värst och sen kunde jag inte sluta. När jag väl satt mig på stolen så grät jag så jag skaka, kunde inte sitta still. 
När alla andra lagt sina blommor så gick dem förbi oss o gav oss kramar, kändes så bra att dem va där...

 

Vi ställde oss framför kistan, tog ett sista farväl och sen gick vi ut.... Vad som hände sen är typ svart, vet att vi satt o fika nånstans men vad man sa eller gjorde eller vilka man prata med minns jag inte...
Är rätt jobbigt att inte minnas allt men kanske lika bra de!?!? 

Vet att mitt ex (inte leos far) va med då men vet inte om jag va med han eller prata med honom...
Sjukt egentligen att inte minnas men blir nog så när man upplever något hemsk, jag har ju ännu mer luckor från den 6e juni. 

 

Detta va nog inte intressant för er men jag behövde skriva av mig det, så skönt att ha bloggen till det och skönt att kunna skriva såna här privatsaker då bloggen är låst! 

 

Nu ska det blir skönt att sova, imorgon fyller mamma år men inte kan man fira henne för det :( Fan att hon ska bo uppe i Jämtland..Kärring ;)

 

Puss på er!