anglasyster

Idag var jag åter på Communicare och det va jobbigt, inte för att gå dit utan för vad vi gjorde.

Va nån annan coach där idag(dem hade träffat henne förra veckan) och vi sitter runt bordet och hon sitter o ställer frågor till alla och så ska man sitta o svara o berätta. 

Jag sitter sist och under tiden alla andra pratar så får jag mer ont i kroppen och tänker " neeej, jag vill inte"

Tycker det är så jävla jobbigt att prata inför folk och kände att jag blev liite röd om kinderna när jag precis pratat klart och då känns det ju ännu värre än innan.

Sen sa hon att vi ska sitta o skriva ditten och datten och sen ska vi berätta det för alla, alltså skulle vi prata en jävla gång till inför gruppen.

 

Gick sen o fixa lite te och bara kände mig tjutfärdig, satt o skrev upp lite saker och pratade med coachen att jag vill inte prata sen igen för jag tycker det är jätte jobbigt och då kommer tårarna. Jag gråter inte så men tårarna rinner(vadå pinsamt) och hon ställer frågor o försöker stötta men sitter o säger att du kan väl säga nåt, kom igen, har vi en deal?!?...

Jag kände mig nästan tvingad till det så jag tog mina saker och gick! :/  Jag kan förstå att så som hon gjorde va för att stötta mig och för att få mig våga...att det till slut ska hjälpa mig att sluta tycka det är jobbigt och sluta vara blyg. Men det funkar inte på mig utan jag känner mig tvingad fast jag inte blir det....

 

Känner mig super larvig av detta...är ju lixom 25år...Men det är sån jag är...Jag HATAR att vara blyg i vissa situationer...Jag HATAR att inte kunna prata inför folk...stackars kropp o mage som får ta stryk...

 

 

Nu sitter jag o väntar på att kl ska bli 15 så jag ska hämta lilltutt, har lite att göra i lägenheten men jag orkar inte. Höll på o somna förut men väcktes av telefonen...

Men det va lite skönt förut att kunna gråta, men tar visst på krafterna...

 

Nej det får bli allt för Larviga Carro

 

Puss på er ;)